När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar ge mig råd,
så har du inte gjort det jag bad dig om.
När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar berätta för mig varför
jag inte borde känna så,
trampar du på mina känslor.
När jag ber dig lyssna på mig
och du känner att du måste göra något
för att lösa mina problem,
har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.
Lyssna ! allt jag bad dig om var att du lyssnar,
inte pratar eller gör-bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv.
Jag är inte hjäplös. Kanske modfälld och
bristfällig, men inte hjälplös.
När du gör något för mig,
som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar du till min ångest och svaghet.
Men när du accepterar allt jag känner- vad jag känner,
oavset hur irrationellt det är,
så kan jag sluta försöka övertyga dig
och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.
Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag har diskuterat länge med en person om detta att "lyssna" utan att ge råd, egna kommentarer,börja prata om sig själv...det är svårt men vi kom fram att man menar inte illa, man vill bara visa att man förstår...konsten att lyssna är komplicerad men inte omöjlig.Jag tror alltid att om folk vill dela med sig sina problem med mig vill dem ha en lösning...från mig som är så smart hehehe så himla självisk jag är...Nu vet jag att du tänker inte så :)
Skicka en kommentar